vad är det för skit jag läser om att ni gnäller på äldrevården?

-----

så det är det här saken gäller.

jag kan ju börja med att säga att ett av de allra största problemen är att äldrevården är underbemannad och sverige fortsätter skära ner på både personal och boenden. boenden slås ihop, läggs ner, folk sparkas, anställda på kommunen slutar bli inringda för de är nära att bli lasade (?) och blir de det så är de garanterade jobb - jobb som inte finns.

hela den här grejen är en ond cirkel. och det är omöjligt att dra alla över samma kam. jag jobbar på ett äldrehem för dementa. där bor sex stycken och där finns två personal om dagen. aldrig mer. och endast en på natten. det är alldeles för lite. det finns inte tid och tillfälle att göra allt det man vill och skulle kunna göra om man var fler personal under ett arbetspass.

man får göra det som hinns med, se till att de får mat, att de mår bra, att de har det städat, hjälpa dem med medicin, ta dem till toaletten, ha renbäddat, rena kläder, hjälpa dem att lägga sig, duscha, allt vad det tänkas kan vara.

det finns såklart dö-tid, sådan tid man skulle kunna hitta på saker. men eftersom de är olika 'sjuka' så skulle man behöva att en stannar kvar med de som inte kan gå, eller har hemskt ont, medan två tar de andra äldre som är tillräckligt krya för att tex ta en promenad ner till vattnet, mata ankor, äta glass, bara få gå i friska luften och se nytt folk.

sedan vet jag massor av släktingar som föredrar att själva ta hand om sina föräldrar när den tiden kommer. det är såklart att de skall få göra det. det handlar om att de gamla och sjuka skall ha en så bra sista tid i livet som möjligt, utan smärta och ensamhet.

jag tycker det är förjävligt det här med bengt. det finns inga ord för hur vidrigt och ansvarslöst det är. sverige skall skämmas för att det finns sådana här fall. det är meningen att vi skall rå om varandra, det är förfan meningen att det skall finnas en lösning för sådana här problem. om än tillfälliga lösningar.

för en så sjuk man skall inte få bo hemma själv.

jag har jobbat på sådana där korttidsboende, eller kvarboende, men de har varit fullt kapabla att ta hand om sig själva - förutom att ta medicin. de behövde sällskap, hjälp med städ och handla. och att ta sin medicin. men de kunde liksom göra saker själva.

aldrig har jag varit med om det som står i aftonbladet. och jag hoppas verkligen att det aldrig kommer hända här. jag har bara varit på bra boenden. här rår vi om varandra efter bästa förmåga oavsett situation, ålder eller sjukdom.

jag hoppas att sverige vaknar upp och åtgärdar detta problem så fort som möjligt. sluta lägga ner äldreboenden och se till att där inte är några underbemannade arbetsplatser.

och för allt i världen, håll de gamla under uppsikt, och även arbetsplatserna.

så att allt går rätt till.

jag känner mig stolt över att jobba på ett boende som är erkänt bra på alla sätt och vis.

tack för att jag hamnade på rätt ställe.

den som listar ut vad detta egentligen betyder får popcorn:

mallory knox säger:

prruprru

erik. säger:

frrr frrr.

den åttonde december tvåtusenfyra hade bandet damageplan en spelning på en pub i ohio. damageplan var dimebag darrell och hans bror vinnie pauls nya band efter splittringen med pantera. precis innan bandet skulle gå upp på scen för att börja lira vände sig dimebag om till sin bror, flinade och sade 'van halen!'. de allra sista orden han någonsin skulle säga.

och vilken betydelse som ligger bakom de orden. van halen är, för er som är helt utan kunskap, ett band. vinnie och dime förknippade fest, spelarglädje och lycka med van halen.

bara sekunder in i första låten flänger en person från publiken fram och börjar vifta med ett vapen, skriker något och siktar på dimebag. på bara en sekund släcks dimebag darrells liv. skjuten i huvudet av en vettvilling.

nathan gales, mördaren, blev efter enbart ett par minuter ihjälskjuten av en polis.

det gör så ont i mitt hjärta. i min själ. när jag tänker på hur brutalt snabbt och orättvist denne fantastiske människa och gitarrist fick sätta livet till pga en psykiskt störd människa. nathan gales var ett fantatiskt panterafan och ansåg bland annat att bröderna var skyldiga till splittringen av bandet.

det finns filmer, intervjuer, hyllningar, hur mkt som helst som visar vilken livsglädje dimebag hade. han älskade livet, musik, sina vänner, sin familj. han var en väldigt glad människa och en jävla talang.

dimebag darrell är min absoluta största idol. av många fler anledningar än vilket musikgeni han var.

och ikväll spelade black label society på berns i stockholm. det enda jag hade att trösta mig med (jag var för pank för att följa med) var att de inte skulle köra låten 'in this river' som zakk wylde (sångare i bandet, ozzys gitarrist) skrivit och tillägnat dimebag, en av zakks nära vänner.

men vad händer? jo. de spelade in this river. och jag missade det.

det gör mig så obotligt ledsen att jag missar en jävligt bra låt, av en grym gitarrist, som tillägnar sin tanke och musik till en annan grym gitarrist - och människa.

jag skall blunda och lugna ner mitt hjärta nu.

och lyssna på

black label society - in this river

TROR NI INTE FANSKAPET SPELADE IN THIS FUCKING JÄVLA RIVER!?!?!?!?!?!?!?!?

JAG HATAR DIG SÅ JÄVLA MKT JUST NU ZAKK WYLDE! BRINN I HELVETET!

*versaloffer*

nu skickar jag allt som står härinne. eftersom jag är så arg på pelle att jag inte ens kan ta ut min ilska på honom så tar jag ut det på alla föremål runtomkring.

alla filmer, skivor och böcker har åkt. jag skall ut med all skit härifrån. och jag tänker inte ta tillbaka ngt i mitt liv förrän jag har en vettig jävla bokhylla där saker och ting får plats.

nu skall jag ta sönder en hylla.

häng. mig.

tackar ödmjukast.

alltså, förlåt mig.

jag får intrycket av att den här människan  är ngn man borde känna till.

jag vet inte.

kanske inte. vet ni?

please, do tell me.

annars så gillar jag killen. han skriver rätt bra.

det är så vackert. jag ser min bloggtitel på sidan nittiosex på bloggtoppen.

'yesterday don't mean shit'. jag ler åt det och tänker vilket vackert namn det är och hur bra det tar sig ut bland alla 'gullegumpans skoblogg' och 'fiffis fittstyling' eller 'saras sexiga modeblogg'. ja, jag vet inte alla namnen.

men jag tycker det är så jävla klockrent att jag råkar hamna mellan två modebloggare. visst är det sjukt? hur stora är oddsen på att man skall hamna mellan modebloggar? finns det så många, liksom? jetepaff blev jag!

(jag hoppas ni förstår mig rätt nu. annars blir jag uppriktigt ledsen)

är det förresten någon som vet varifrån 'yesterday don't mean shit' kommer?

(jag måste gilla bloggar med ordet yesterday i. på blogger.com hette den yearssinceyesterday. ngn som kan den, då?)