den här fredagen vet jag att det är..ha, just det - fredag.

förra veckan var jag inte alls med på noterna utan gick i ngn form av vardagsdvala halva dagen.

sitter och sörplar kaffe ur min jättestora mörkgröna mugg.

säger ni kopp eller mugg? det är ju egentligen två olika saker, va? beroende på storlek? eller? beroende på vilken form av användning?

mugg..kopp...mugg...kopp. jag säger, jag dricker en kopp kaffe men talar om själva koppen i sig med benämningen mugg.

spännande, va?

ungefär lika spännande som frågan om ni säger Kex, eller schex?

som sagt. fredag idag. även om jag hade mer än..exakta summan jag har för den här månanden är...sexton kronor!

även om jag hade mer än sexton kronor idag så skulle jag inte festa.

inte nästa helg heller.

inte överhuvudtaget på hela januari.

jag gör sådana här konstiga deals med mig själv emellanåt.

liksom det där med att vara munk.

nästan lite självplågeri. faktiskt. jag har ingen aning om varför jag gör så konstiga saker.

de bara ploppar upp som värsta bästa idéen. sedan sitter jag där och låter mossan växa, muttrar och är bitter, tills tiden för dealen gått ut.

ungefär.

nej, när alla kids super sig fulla ikväll sitter jag hemma och hatar allt på tv och sorterar fakturor efter datum.

när blev jag ngns bror? : o

ni får ursäkta språket om ni skall gå runt och vara pryda.

då har ni ändå hamnat på fel ställe, då jag sällan är särskilt mild i orden.

men. jag. är såååå..såååå kååååt.

jag skulle kunna...bestiga tretusen jävla berg för att få ligga nu.

men så självklart, vemsomhelst duger såklart inte. jag har slagit knutar på mig själv och matar ständigt på det här med att vara munk.

fan, det sämsta valet jag gjort i år var att fortsätta vara munk.

varför sade ingen till mig?!

nu måste jag ju stå fast vid det här. jag vägrar vika ner mig.

jag gör det inte.

viljan är där.

trots att jag seriöst behöver få ligga och bli av med all denna frustration och extrema kåthet.

snart gör jag slag i sak med holm på riktigt och ser om jag har några lesbiska tendenser.

hah. nej. jag skall inte, amanda. du kan vara lugn.

jag inbillade mig att det skulle lätta liiite om jag skrev av mig.

men nej.

still going strong.

jag blir knäpp.

det finns stunder då jag känner mig så fruktansvärt oförlåtligt värdelös att jag bara vill ge upp.

sådär i intervaller.

vissa stunder.

hur blir jag av med det, då?

jag träffade abbe idag(här skulle jag vilja göra ungefär trettiotusen glada smileys, jag älskar den ungen så mkt). ni minns abbe? honom jag skulle adoptera.

världens mest coola katt.

han sken som solen när han fick syn på mig, släppte snöbollskriget och bara tog löpet under rop 'jessolito! det är ju du! ska du vara med mig idag? hos oss på holken?! VAAA?!??!?'

jag sade att nej, idag är jag på ett annat fritids. men du får komma ner och hälsa på sedan om du får för din fritidsledare.

i samma veva kom maja, en annan liten luring jag hade just den dagen jag träffade abbelito. maja highfivade och sade att nu var vi tre ett gäng igen!

i bakgrunden stod två pojkar och viskade mot abbe; ey, är det den där jessolito ni brukar prata om?

då brast mitt hjärta.

söta abbe.

på måndag är jag på hans fritids.

och ja, han och två andra struntade i sitt fritids för att få vara hos mig. :`)

man kan ju inte annat än smälta.

det här måste ju betyda att jag gör ngnting rätt, ellerhur?

jag kanske inte är så dum i huvudet jämt.

bara så ni vet går det skitbra att prata i telefon samtidigt som man röker, hivar kaffe och letar kläder samt tar på sig dem.

jag har skills!

jeans, stor skjorta, slarvig tofs och stövlar. jag är redo för fritids.

tjo, kamrater.

det blir inte alls ngn bokföring för jag skall jobba idag.

jag gillar att bli inringd sådär.

jag känner mig behövd. lite som en hjälte. jag kanske borde fixa en mantel...?

linda ringer och låter desperat, snälla jess, kan du inte jobba med oss undersåtar idag? vi behöver din och dina superkrafter. bara du kan handskas så bra med barnen, de ääääälskar dig.

jag suckar lite dramatiskt, låter en tung tystnad lägga sig mellan mig och linda, gnuggar mig i luggen och säger lite uppgivet 'jaja, okejdå!'

det är inte så lätt att vara eftertraktad och älskad av alla alltid.

men vad gör man inte för vanliga människor, liksom?

jag gick upp halvåtta imorse. inte för min egen skull, utan för alex holms skull. jag är så förbannat jävla snäll att jag går upp halvåtta på morgonen för att ringa och se så han är uppe och inte försover sig till sin uppskrivning.

sedan gör jag mig iordning och kör och hämtar honom, för att lämna av honom i stan.

efter det kör jag och handlar frukost, åker hem till holm igen, den här gången för amandas skull. sätter på kaffe, skivar upp bröd, tar fram pålägg, ger katten mat och ser till så holm också kommer upp.

gemytlig frukost och sedan kör jag henne till jobbet.

seriöst. var är min guldstjärna?

sitter och tittar över tabellen för elitserien. jag är mkt nöjd med lhc. vi gillar ledning. vi gillar toppen. deras nästa är mot djurgården. fula äckliga djurgården. alla som gillar djurgården gör det enbart för att det var det första laget man lärde känna när man var liten, vid fem års ålder typ.

då var djurgården häftigt. men inte ens då föll jag. jag valde malmö redhawks.

och favoritlaget i nhl var såklaaaaaart detroit. säker andraplats var colorado. snacka hockeykorten jessan låg inne med. idolerna var steve yzerman, foppa och målvakten som jag förgäves försöker komma på namnet på(nu skulle jag vilja ta åt mig äran, men mitt ex droppade namn och då föll polletten slutligen ner, jag menade denna målisen såklart). fan, vi pratade om honom häromdagen. mkt skumt.

jag undrar vart alla mina hockeykort blev av.

och att jag tappade tråden om elitserien kan man ju diskutera.

helt enkelt - heja linköping, frölunda, timrå och rögle. jag gillar er.

skönt att vara med från början den här dagen också, iaf.

snart bokföring. först lite 30 seconds to mars.