det här med fördomar. jag har verkligen grubblat på det de senaste dagarna. hur det egentligen fungerar, åt vilket håll det är okej, OM det är okej att ha fördomar mot någon persons fördomar?

att vi har fördomar är omöjligt att komma ifrån. det är lite som en medfödd grej, vi har någon fördom mot något här i världen. det kan vara väldigt harmlöst och i andra fall...inte riktigt lika harmlöst. det finns fördomar som bygger på rädsla, fördomar som bygger på erfarenheter, fördomar som bygger på hat, fördomar som bygger på påtryck från sin omgivning.

jag har fördomar. mot idealen. jag har fördomar mot en viss typ av person. det som är så fantastiskt är att de jag haft starka fördomar mot/om är idag mina närmaste vänner.

jag är medveten om att jag har fördomar, jag ger det därför en chans att bevisa motsatsen innan jag fäller någon slutgiltlig dom. jag tycker inte det är hemskt. det är mänskligt. människor har fula sidor. ofrånkomligen.

men min undran.. hur är det med fördomar mot någons fördomar?

jag har en vän, eller hon kanske inte direkt är min vän idag, som har fördomar. väldigt rasistiska och främlingsfientliga. jag är fullt emot hennes åsikter. jag gör inget direkt för att försöka förändra dem, delvis för att jag vet att det är hopplöst, jag talar däremot om för henne hur fel jag tycker att hon har. att man inte bara kan tycka illa om någon människa beroende på kultur och hudfärg.

men. till saken hör att hon förmodligen inte har särskild koll på vad hon egentligen tycker. det hela verkar väldigt vagt, och hon talar emot sig själv mer än en gång. egentligen tycker jag mest synd om henne. synd för att ingen i hennes närhet har gett henne en chans att se det ur en annan synvinkel tidigare.

så. jag undrar alltså. jag är emot fördomar av alla slag, däremot erkänner jag att vi alla ligger inne med dem på olika plan, men..hur okej är det att ha fördomar mot tex, den här vännen jag pratade om nyss? förhoppningsvis är det väl funtade människor som läser den här bloggen och är lite humana och välvilliga, som förstår att min väns tänkande och tyckande är..fel. oriktigt, inte fel kanske. men oriktigt. att hata en annan pga hudfärg kultur och land..det är liksom inte okej. och sådant vet man oftast. det är lite som att man lär sig skilja på rätt och fel, när man är liten.

blir mina fördomar mot hennes fördomar befogade därför att jag 'har rätt'?

det är lite svårt, ibland.

fan! vilka minnen bara för det! snubblade alldeles precis över låten som utgjorde hela vistelsen på hultsfred nollsex. visst fanns det ett par till låtar, men just denna låten stod på repeat, spelades hela vägen upp och hem, den enda låten det konstigt nog inte var hack i i slutet av veckan.

vi hade faktiskt liiiite bra musik med oss. den här var grymt bra, tex. och är fortf.

hultsfred nollsex i mitt hjärta.

just det! jag har glömt nämna omröstningen till höger. den är iofs inte svår att upptäcka. och frågan är så tråkig att man vill kräka.

men, två personer..ni har svarat ja, absolut, årets bästa.

tycker ni verkligen det? snälla, motivera? :)

det är kallt. det blåser. det finns ingen bil. ingen musik. inget sällskap. jag klättrar på väggarna här hemma. jag vill..ta sönder något. det är så skönt att ta sönder ngt ibland. helst ngt av porslin eller glas. det är skönt när det krasar, pulveriseras (haha, you wish!). det MÅSTE ju vara någon form av terapi? inte enbart barnsligt och fruktansvärt omoget beteende?

ja.

jag är väldigt, väldigt frustrerad på många plan. att ta sönder något skulle göra susen. i en liten, liten stund. sedan skulle jag säkert bli vansinnig på allt igen.

fan. jag har ingen bra lösning på någonting. totalt värdelöst.

hockey imorgon iaf. bättre än...inget. och bättre än mkt.

jag hejar på dig in i det sista, bror. tvivla aldrig.

visste ni att färgpigmenten vi har kallas för melaniner?

de avgör vilken hud och ögonfärg vi får, bland annat. beroende på hur mkt melaniner vi har.

igår var första dagen sedan första veckan i juni som jag inte körde bil.

jag led. jag lider.

jag saknar min bil.

jag vill ha min bil tillbaka.

jag kommer inte stå ut till tisdag nästa vecka.

om jag är riktigt snäll får jag kanske köra pappas bil imorgon när vi skall till landskrona. det är inte en omöjlighet. håll en tumme.

jag har svårt för romantiska äckliga filmer. jag har svårt för klämmig kärlek. de som i slutet ändå får varandra. men. det finns såklart undantag.

the notebook är en av dem. trailern finns i kategorin 'filmer' här. leta upp själva. jag tänker bara bjuda på en bild.

jag blir kär i filmen. kär i karaktärerna. kär i kärleken.

jag ligger inne på en film här, the strangers.

men jag har tvivel. om att det här är den 'riktiga'. jag har helt för mig att det finns en liknande fast...rumänsk-ukrainsk. eller ngt åt det hållet.

är det någon som vet säkert? är jag ute och svirar helt?

dessutom vetifan om den verkar särskilt bra. övertyga mig.