jag har dunderångest. jag vet inte i vilken kombination. möjligtvis att jag såg mig i spegeln, att jag känner mig förjävlig, trött, panik på umgänge. ångest över ensamhet, dötid och inga framtidsutsikter.

ångest över plugg, som kommer påminna mig om hur värdelös jag är.

om ngn bara kunde sluta påminna mig om att min roll att spela är 'värdelös' så hade jag kanske kunnat bevisa motsatsen.

jag vet inte. kanske är jag det. jag vet inte. men det är väl lite som de säger, om du säger något tillräckligt ofta så blir det sanning tillslut.

och att släcka ngns låga om och om igen..det är väl lite som att kötta upp ngns själ och sno hopp och tro på en och samma gång.

plundra en själ.

jag säger bara en sak - ge fan i att plundra min. jag letar fortfarande efter något av värde. jag försöker se vad vissa av mina vänner ser.

och er tackar jag. mina vänner.

utan er vore jag inte mkt mer än en pöl på marken. kanske ett löv i en pöl. eller smutsen på lövet i en pöl.

jaja. låt mig få självömka. jag kan fan inte motstå just nu.

jag älskar, älskar, älskar dig.

vackra underbara du.

jag älskar dig.

det märks att det är höst nu. att vintern närmar sig med sina alltid enorma stormsteg.
klara bevis på att höst och vinter dundrar in i omfattande vågor har med allt annat än gulna fallande löv och göra. det är jaktsäsong. vi jagar den rätta inför vintern, en mänsklig varm fäll att krypa intill, att ge sig hän åt, att finnas där för, att ha någon som finns där för en. en annan värme än brasor, värmegolv och element. den mänskliga värmen som letar sig in i blodådrorna och får hjärtat att koka, huden att rodna, lusten att dubblas om och om.
det är under höst och vinter vi jagar efter någon att stanna hos.

en enorm skillnad. på sommaren jagar vi tillfälliga förbindelser, ibland endast för en natt. vi har redan värmen, gemenskapen, solen, glädjen från naturen.

visst, det är inte såhär. för alla. alltid. men skillnaden är påtaglig och ämnet många gånger diskuterat. det är under denna årstiden vi vill vara kära och ömma. hitta hem. gå i ide.

vi är många som är precis så jag beskrivit här. och jag vet inte om jag tycker det är tragiskt eller rent naturligt. om årstiderna verkligen påverkar oss så.

jag har svårt att tro något av det, egentligen. därför blir det väldigt jobbigt att försöka förstå varför det ofta är såhär.

hösten handlar inte om tillfälliga relationer.