JAG HAR TRÄFFAT GILBERT GRAPE IKVÄLL.

kommer ni ihåg att jag visade er den här killen?

min homie amanda har en bror som heter alex. det var han som visade mig detta. och han sade då till mig, det, fåglel (jag kallas så i holmarhuset), det skall jag lära mig!

tror ni inte att killen lärde sig?

jovisst. envis och tålmodig som få stod han nätter in och nätter ut och bankade golvet med hårda shufflemoves.

och nu sitter det som ett smäck.

anledningen till att det varit jävligt tyst här...

tja..det beror helt enkelt på att jag kommit fram till att mitt liv är totalt jävla ointressant.

jag läser blogginlägg för ett år sedan, exakt på dagen.

och jag står och trampar på precis samma ställe.

som för ett år sedan.

helt ärligt, förstår ni hur deprimerande det är?

jag bjuder på den kakan, om det finns någon som vill ta sig tid att skratta eller kasta skit, så bjuder jag på det också.

men bara idag.

men jag kan säga en sak.

ikväll skall jag bli full. och jag tror att jag förblir lika smart som förra gången och lämnar mobilen hemma så att jag slipper vakna med käftsmällsångest imorgon.

hej.

sjysst dänga.

pink - so what

det är ett mästerverk.

jag har aldrig påverkats så av något tidigare.

det är vackert. det gör ont. det blöder. det är fantastiskt.

de är fantastiska dansare.

det här är starkt, mina vänner.