mira sitter i hörnan, hennes skolbänk är lika ensam som hon
hon suddar ut orden som står skrivna på träet

-din hora, mira är en hora!

miras klasskompisar skriker efter henne på tiorasten
hon sitter på sin gunga och gräver med gummistövlarna i grusen
-hormira! skrattar millan från 3 a


mira vet inte vad hora betyder, hon undrar hur millan vet


mira förstår inte vad ordet betyder, men hon vet att det är ett fult ord, ett elakt ord och hon blir ledsen för hon förstår inte varför hon är en..en..hora
hur kan man vara något man inte vet vad är, funderar mira på i lunchkön

det regnar grönt i matsalen där mira sitter och stirrar ner i tallriken
ingen vill sitta bredvid horan i 3 b
de kastar ärtor på henne när mattanterna inte ser, skrattar åt hennes mimmitröja som hon fått av mormor i födelsedagspresent

mira är duktigast i klassen men får aldrig beröm, hon bryr sig egentligen inte
hon sitter tyst och gör det som läraren säger
längtar hem, till sitt rum, till sin säng, där kan mira gömma sig för alla elaka ord

gömma ryggsäcken under sängen så ingen kan se alla stenar hon bär på
där ingen kan se vad miras klasskompisar tycker om henne

mira sitter och suddar på bänken igen, väntar på läraren
hon funderar på om hon någon dag skall fråga läraren vad hora betyder


på vägen hem från skolan cyklar olle och johan i cirklar runt mira
skrattar och skriker elaka ord som mira förvandlar till stenar och samlar på

i sina dagdrömmar kastar mira sina stenar på alla elaka barnen
i sina dagdrömmar ger mira igen

hon tänker att en dag skall hon fråga läraren vad hora betyder
och olle och johan svänger av när mira öppnar grinden och går in på mammas trädgård

uppför trappan och in på sitt rum, lägger sig på sängen och tänker att det här är hennes borg
här är hon ingen hora, här är alla snälla, här har hon vänner där hon inte behöver samla stenar

mira gråter sig själv till sömns