jag har två barn. bäbisar.

mitt hjärta värker nu när jag inser att jag inte kan få ha någon av dem hos mig.

det där är stellan och bullen.

jag älskar dem.

stellan, busig och påhittig och helt uppe i varv och pipig när han blir kelen. busbusbus på nätterna. noll balans. noll koll alls på kroppen sin. päls som..ull. ögon att dö för. en uppsyn att skratta ihjäl sig åt samtidigt som man vill begrava nosen i magen på honom och ge all kärlek man kan.

bullen, vacker och ståtlig som ingen annan. långa smala ben (helt otroligt hur han ens kan stå, egentligen) smalt ansikte, lugnet själv, tills lilla kattungen som fortf finns i honom kommer fram. har beteende som liknas vid en hund då han har en leksaksmus som han gillar att hämta. alltså, apport typ. han springer och hämtar den, lägger den vid en så att man skall kasta, vilket man gör och så springer han, hämtar tillbaka den, procedur upprepas.

pratar gärna, dock låter det som att han skäller, fast att han bara går runt och gnolar, eller undrar vart man är.

GAH. jag älskar dem.

jag önskar mig de två i julklapp.

iaf bullen. stellan behövs i norrköping.

ja?