gudarna skall veta hur gärna jag vill vara liten igen. jag kan tänka mig att gå hela vägen tillbaka till tolv år. ännu längre, men vid tolv..tja, det var en bra tid. jag saknar högstadiet. jag saknar min klass. det är min klass. den enda klassen för mig. klockren på alla sätt. jag hade kul. jag lärde känna många. nästan alla på hela skolan. jag umgicks sällan med dem utanför skolan, då var jag med mina äldre vänner. men jag hade lika kul med bådera. jag skaffade mig jävligt många udda vänner ute på rökrutan. jag fick nya vänner i hjälpgruppen för matte, som var sista timmen på fredagar. amanda, ett år yngre, brukade vara med där ist för på sin lektion. jag lärde känna en hel del när jag hoppade av franskan och bytte till engelska.

hela tiden lärde jag känna nya människor. när jag började gymnasiet slutade det. och kontakten med klassen upphörde också. man tänker att man skall höra av sig, att man skall ses, man lovar varandra när man springer ihop på stan, att nu tar vi tag i det här och ses ngn dag. vi lovar verkligen just då, men vi glömmer bort så fort vi säger hejdå.

det är nog inget illa ment, men det bara är så. jag hatar det ibland. inte för att jag på ngt sätt är missnöjd med mina vänner jag har, men de kunde varit fler. men man växer väl ifrån varandra. vi är ju inte riktigt samma människor som vi var då. även om det är den människan vi ser när vi stöter ihop med ngn från klassen.

jag längtar till nästa klassfest. när den blir. om den blir. det kommer bli skoj

jag har rätt att sakna ibland.

jag har inte varit hemma ngt idag, förrän nu.

jag sprang i förmiddags och sedan dess har jag varit hos felicia. roger slöt upp med oss efter jobbet. fika, snacka politik och dokumentären 'planeten' och slutligen företag. det var givande och mkt trevligt.

som en jävligt sjysst avslutning på en bra och solig dag tittade vi på the notebook. och jag förlorade mig totalt i den. jag blev förälskad. på riktigt. den är så..oerhört vacker.

titta på trailern och njut. och se resten för hela friden.

och förresten, vad har NI gjort idag?

det verkar som att jag alltid går åt fel håll. jag har en tendens att såra människor. de jag inte vill såra. jag vet inte vad det är med mig som gör att jag föredrar att ha taggarna utåt mot de som betyder ngt.

det gör ont i mig, att jag så ofta faller tillbaka dit.

det är precis som allt jag rör vid eller lägger tid och kärlek på förstörs.

det är inte min egentliga mening att vara elak och dålig.

det är bara jag som är helt jävla fel i huvudet.

förlåt mig, allihopa, för det.

verkligen, förlåt.