första gången jag hade såhär ont blev det inte mkt av det. inte andra gången heller. jag beskrev smärtan och sådär..men nejnej. ingen fara. varför blir man aldrig tagen på allvar? har man ont är det klart man blir orolig, speciellt äggstockarna. jag har nojat sedan en vecka före julafton nu.

plus att mottagningen är flyttad till karlshamn och jag hittar inte dit.

fanfanfanfan. det blir skit av allting. antingen är jag sjuk, eller så är det en infektion, en cysta, en unge. fan. vilken ångest jag har.

men nu skiter jag i det här. de har nekat mig två ggr, tagit lätt på det. hoppas det är ngt väldigt allvarligt så skall jag stämma skiten ur dem. eller ngt. jag är lite arg. men det är okej.