alltså. jag behöver verkligen ta mig hem till pappa. jag har ingen aning om hur eftersom jag inte har ngn nyckel och för att min bror är så pass töntig och mån om att hålla sig utanför allt bråk att han inte kommer låna mig sin nyckel.

jag vill hämta alla mina böcker, mina smycken, de sista kläderna, skorna, skivorna, tömma datorn på alla mina gamla bilder och låtar. det är min ungdom i den jävla dunken.

det känns så sjukt. att jag inte kan ta mig in i mitt hem. mitt förra hem, menar jag. eller, det är ju inte mitt hem. men jag hade trots allt velat ha mina grejer.

ngt annat som också känns helt sjukt är att jag börjar vänja mig. hur kan man vänja sig av med att inte vara accepterad av sin pappa?

FAN. vad jag ältar det här.

om och om igen.

förlåt.

förfan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  vi gör såhär istället; denna bloggen får stå kvar tills alla mina läsare hittat till den nya.         http://jesswylde.blogg.se   ses där.   ...

    det är så bra att jag vill gråta:    

    jag och min bror snackade könsneutrala namn en dag. att det vore rätt coolt om jag hade hetat charlie. typ. eller sam. som förkortning ni vet.   då kom han tänka på en tjej i karlshamn. hon heter charlie frank.   frank är hennes efternamn. DET ty...

    jag skall ut och springa. men jag har inte kommit ngnstans än. vad jag vet. jag sitter här och snurrar på pysens stol, sörplar kaffe och lyssnar på nikola. jag hittar tusen saker att göra istället för det jag borde. dessutom är jag trött. då kän...

    nikola sarcevic - roll, roll and flee