för en massa år sedan var jag dödligt och förevigt förälskad i en kille. en kille som hade alla de rätta orden och som förtrollade hela jävla omgivningen när han strövade in.

såhär i efterhand förstår jag att det jag tände på var hans ord, även om de ter sig en aning patetiska idag (jag var tretton-fjorton). jag var oftast full när vi sågs, förtrollningen hade precis allt att göra med alkoholen som gluppade runt i min kropp.

det fanns en annan kille, otroligt snygg, otroligt tuff, massa tatueringar och piercings, och så in i helvete upptagen. vi blev polare och vi flirtade en del på skoj, från hans sida givetvis, jag menade fullt allvar. när han väl blev singel började han kråma sig för mig och avguda marken jag gick på. han fick komma hem till mig ett par gånger, men jag dumpade honom i stort sett direkt. jag insåg att hans näsa var alldeles för stor, han var inte så häftig som jag trodde och han ringde hela jävla tiden. den gången var jag kär i själva jakten.

jag insåg snabbt därefter att jag gillade jakten. eller att jag på ngt sjukt sätt ville plåga mig själv, jaga i all tysthet, avskärmad från alla till trots, av rädsla. alltid har jag varit rädd. många svin har jag träffat och alltid har jag råkat illa ut. jag är inte lättlurad, det slutade jag vara för längesedan.

men jag är hopplös. hopplöst inlåst i rummet samlat med min rädsla och mina tvivel. det har gett sår som jag än idag inte kunnat läka. trots att jag är i ett förhållande av trygghet så känner jag den där rädslan. att råka komma för nära.

det är illa, men jag kan inte gå fullt ut. än. du vet det. jag har sagt det så många gånger. och du ger inte upp om mig.

det är ett steg i rätt riktning.

allt handlar om tid.

jag bänkade mig framför tvn, för att än en gång lyssna till amanda.

tårar, gåshud.

kan det bli mer fantastiskt?

mäktigt. ärligt.

jag är rätt klen rent känslomässigt just nu. jag tål i stort sett ingenting.

imorse gick det lite för långt när pelle gick lös om min och pappas relation och det slutade helt otroligt omoget med att jag dängde ost och marmelad rakt in i väggen.

riktigt onödigt. men jag kunde inte hindra mig. jag blev vansinnig på mindre än en sekund och tog tillhanda på det som fanns nära.

vissa dagar borde man inte gå upp ur sängen. idag är en sådan dag. idag är en meningslös och otroligt tråkig dag.

uppdatera era bloggar!!!