häromkvällen låg jag och min karl och pratade om typ tecknat. barnfilmer, serier, klassiker. och jag kom på my little pony. jag gillade fan det när jag var liten. mkt.

så nu sitter jag här och får fram en del med m.l.p hahaha. jag vet inte vad det är med mig, men jag överväger att köpa. det är en vhs som kostar tio kr liksom.

ol times sake..

skall jag? är jag fullkomligt galen?

jag har nog kvar några grejer från när jag var liten. jag skall genast springa ner och kolla. annars köper jag den där jävla videon för tio kr. jag vill vara ett litet barn med m.l.p

åh gud, skjut mig..

update:

jag hittade hela TRE my little ponyfilmer.

ja, jag tror vi alla vet hur jag skall spendera den här förkvällen.

:D :D :D

hör upp. nu vill jag ha er hjälp. eller. vadsomhelst.

kommer ni ihåg de röda högklackade skorna jag vann på tradera?

de är i min ägo numera. de är riktigt jävla snygga. och jag får i foten (!!!!!!). men de gör mig till en jätte. jag är liksom 172 cm och med dem blir jag alldeles säkert 184 cm.

är det okej? är det för mkt? för långt? fult? snyggt? helt okej? vad är det? kan jag ha dem seriöst eller kan jag ha dem på halloween typ? när är det okej att vara SÅ lång? jag trodde liksom inte att jag skulle bli..så..lång.

jag vill jättegärna använda dem ngn gång - när jag lärt mig gå helt ordentligt i dem. klacken är toksmal och hög, som sagt. det är en jävla balansgång.

så..hjälp? vad tycker ni?

väntrum. vilket jävla ställe. jag anser mig själv vara en snart världsvan sitta-i-väntrum:are.

man kliver in, anmäler sin närvaro, blir ombedd att sätta sig i väntrummet. man stiger in och får allas blickar på sig, man blir bedömd och avgjord på ungefär två sekunder. man slår sig ner i en ledig stol eller så långt ifrån ngn som möjligt på en soffa. tar upp en tidning, vilken som helst. och så låtsas man läsa. stirrar på samma rad. ibland försvinner blicken iväg på en tvåsekunderskoll på de andra i det förbannade väntrummet. en ung kvinna med sin son, en moppekille med fjunig haka som ideligen rör på sig i stolen, glider, byter ställning, trummar med fingrarna på låren, två gamla damer som sitter och babblar om all världens händelser och oväsentligheter. kanske vad kärringa persson gjorde förra veckan.

alla tittar på klockan, som går så jävla sakta. tick tack. tick..tack..ti...ck..t....a...c....k.

många gånger har jag bråkat med klockan i väntrummet. många gånger har jag vinkat åt den unga kvinnans son. många gånger har jag läst om kronor, tandställningar, rotfyllningar, lokalbedövningar, bryggor, skit, hygien. you name it.

vi hamnar alla i väntrummet ngn gång. alla har varit i ett väntrum minst en gång.

men jag, jag är världsmästare på att sitta i väntrum. det är vad jag är bra på.

vad är du bra på?

jag gillar heron city. jag älskar media markt. jag köpte fem skivor för knappt några pix alls! jag var oerhört nöjd och lycklig över detta.

jag sitter och ger upp angående att få tag på filtan just nu. jag är fortf lite seg efter huvudvärk och skit igår.

nykter helg. heligt löfte till mina föräldrar. måste köra massa bil. intensivkursen börjar på måndag. håll en tumme?

en riktigt positiv grej med att vara tillbaka - sölvesborg är i stort sett platt. eller nej. men överallt där jag är, går, ngnsin, slipper jag backar. trappor med femhundra steg, MINST! stockholm är fan bara uppförsbackar.

men det är okej. mestadels.

jaha. nu blev jag uttråkad.

jag harverklign saknat det här. att få skriva. och skriva av mig. skit, av värde. skit av värde för mig.

jag fick en enorm huvudvärk innan, illamående och trötthet, så jag slocknade i sängen stenhårt efter att ha ställt in min dejt med filtan.

jag är fortf trött. bra. då kanske jag kommer somna snart igen.

kentkentkentkent

jag är så fast just nu.

och just det, jag har saknat er också!

jag satt i rågsved häromdagen, ensam, lätt uttråkad, och hittade b sidor med kent. slängde i. lyssnade på gamla år. en sommar för så jävla många år sedan - känns det som. jag hade precis hört och accepterat kent. min första skiva. b sidor. jag minns att jag låg i pappas säng och lyssnade på en jävla bärbar cdspelare där.

men det var något mer..jag minns..det var något, ngn låt, som fick mig att falla pladask, jag kunde inte minnas vad den hette eller hur den gick, så där satt jag i soffan i rågsved och lyssnade igenom gamla år, gamla minnen, gamla sår. bytte skiva och väntade ut låten.

spår nummer fem.

en helt ny karriär.

tro fan att jag föll stenhårt igen. det gjorde ont och kändes bra på samma gång. jag har inga smärtsamma minnen med låten. mer än tiden själv. och tiden är smärtsam på sitt eget sätt. för alla.

och för alla som undrar, jag vet att ni gör det, jag har haft det bra. det har gått bra som vanligt. min karl kan konsten att få en att skratta.

så nu behöver ni inte fråga.

verkligen.

spår två.

GAH.

sådär. jag är hemma. jag är tillbaka. heja bloggen, heja internet, heja min säng plus katt, heja hundarnas torra nosar, heja pappas lägenhet, heja lillebröder, heja körkort, heja ett enda rödljus i hela stan, heja lugnet, heja sölvesborg.

just idag, just här, känns det rätt okej. och jag håller fast vid det för jag vet att imorgon ser jag allt med de gamla vanliga ögonen.

lika grått som varhelst, likadant som alltid förut, likadant som det altid kommer vara.

men det här är hem idag.

välkommen hem.