det bara segar och bråkar med mig. och imorgon åker jag till stockholm och blir där i två veckor så då kommer ni inte höra av mig alls, eftersom jag inte kommer ha ngt internet. inte vad jag vet.

så. skyll er själva. hoppas ni saknar ihjäl er efter mig.

jag har inte kunnat logga in här de två senaste dagarna. vet inte om det beror på att min dator blivit sjukt och jävligt retlig eller om det varit några problem. fick en popup-ursäkt av bloggagratis iofs. att det varit så mkt krabb de senaste dagarna pga popularieten ökat. yay.

säg att ni har saknat mig. nu. ni behöver inte tala sanning. men säg det bara. jag behöver motivation. bekräftelse.

vadsomhelst faktiskt.

regn och rusk.

såg en debatt på svt häromkvällen. om våldtäkt.

det är nästan alltid samma sak. samma frågor som tas upp, samma exempel. och det gör mig så oerhört ledsen. skall det någonsin gå framåt?

när skall de som är offer börja ses som just offer i domstolen?

när skall rättssystemet sluta upp med att förnedra och förolämpa offrena?

när skall offret få sin rättvisa?

varför spelar det ingen roll vad den åtalade hade för kläder på sig? varför spelar inte hans dryckesvanor någon roll? eller hans sexuella bakgrund? borde det inte vara DET man fokuserar på istället, om man nu skall fokusera på de frågorna? är det inte troligare att man kanske ser ett mönster där istället för att höja ögonbrynen och misstro tjejen som blev drogad och våldtagen av alla möjliga BARA FÖR ATT HON HADE FEL KLÄDER PÅ SIG?

det finns inget som heter fel kläder.

tamigfan, vi lever på 2000talet, inte tidigt 1900tal. det är pinsamt, PINSAMT, och så oerhört förolämpande. att man inte blir tagen på allvar.

gud..jag vet inte. jag blir inte ett dugg klokare. jag har läst så mkt om våldtäkt, om rättegångar, när lagarna stiftades, ändrades, synen på kvinnor genom åren, jag har gjort arbeten om det här i skolan.

det enda jag vet med säkerhet är att jag aldrig ngnsin skulle anmäla en våldtäkt.

inte så som det ser ut idag.

och det beundrar jag er, som verkligen vågar anmäla, ert mod och er styrka att orka gå igenom en sådan sak.

jag hoppas verkligen att sverige ändrar sin syn. och skiljer på brottslingar och offer.

fyfan..

bristningsgränsen.

big badda booom. som hon säger. ni vet? i den filmen. femte elementet?

somnade efter tolv ngn gång igår. efter att ha försökt hyra film och få tårar i ögonen av ingenting gav jag fullständigt upp och gick och lade mig. idag bestämde jag mig för att gå upp och dricka kaffe, titta på en film, sedan gick jag och lade mig igen.

NU har jag iaf bytt hem, krängt massa tabletter.

sängen ser oerhört tilltalande ut.

sova bort det onda.

skithelg.

det finns få saker som slår lars winnerbäcks 'en svår och jobbig grej'.

den passar.

jag mår inte särskilt bra just nu. jag trodde det skulle gå över efter ett par dagar, så jag har väntat ut stormen. men det har inte lugnat sig särskilt denna gången. jag biter ihop ett tag till. jag hatar tanken på att jag är så svag att be om hjälp. jag ber aldrig om hjälp och jag har inga planer på att börja nu. det finns ingen som klarar sig bättre som jag, än just det - jag.

jag orkar inte sympati eller tröst. jag är inte ute efter något av det. jag är ute efter att må bra. jag vill inte ha några råd eller en kram.

jag vill ha tillbaka mina bra dagar, bara. och jag kan vänta ett tag till.

under tiden lyssnar jag på pink - dear mr.president.

brilljant.

och felicia, ha så in i helvete roligt nere i värmen. ses om fyra veckor.

kiss kiss, bang bang.

nu lovar jag mig själv.

ända ner till sextiotre.

tills vidare.

att skala potatis verkar inte riktigt vara min grej idag.

jag har blåsor på tummen och ett ömt pekfinger.

vad kass jag är.

men det var roligt. och..rogivande, i brist på andra ord.

skönt.

men lida får man.

vad gör schulmanbröderna som är så jävla viktigt?

jag saknar alexs blogg. i ärlighetens namn.

igår körde jag som vanligt bil. gick som vanligt. åt pasta som vanligt.

fyfan vad tråkig jag känner mig.

idag skall jag äta pasta, köra bil, gå, städa. och titta på massa serier.

det är onsdag.

bästa dagen i veckan.

jag undrar vafan felicia håller hus..