hej mina tjugotvå unika besökare som jag inte har en aning om vilka är. jo. jag vet att felicia brukar läsa, att jenno droppar in, erik kanske tar sig en titt här då och då. min karl läser också. sedan vet jag inte. och ja, det gör fortf sinnessjukt nyfiken.

innan dagen är slut och klockan slår 00.01 så ligger den här bloggen på ungefär femtio. gud så spännande. jag gör nästan i byxan.

igår bad felicia mig att säga tre negativa saker om mig själv respektive tre positiva. och eftersom det negativa alltid är enklast.

negativt

- otroligt ombytlig i humöret

- envis till förbannelse

- lat lat lat

den lite svårare biten,

positivt

- rolig

- självständig.

-

sedan tog det stopp. jag har ingen jävla aning. jag vet ju att det finns en hel del bra grejer med mig, annars hade jag inte haft så mycket folk runt omkring mig som faktiskt vill spendera tid ihop med mig.

det enda jag är riktigt säker på är att jag är jävligt rolig. inte särskilt påhittig, men rolig.

självständig. det är bra. det sätter jag dit.

min mor brukar gräma sig över att jag blivit FÖR självständig.

lilla mor.

så. en grej kvar innan min lista är fullständig. och jag menar, tre saker är inte så svårt. tre ynka saker, när det finns så jäkla mycket mer hos en själv.

lista själv.

kan väl vara spännande.

nu skall jag städa. och hoppas på att lise återupptar bloggandet.

inga problem.

jag hjälper dig upp när du ligger ner.

jag står bredvid dig, alltid.

jag behöver sömn. och närhet.

ist har jag pans labyrint, snuskigt bra film.

och nya favoritgruppen 'envy'.

lyssna på 'a warm room'

http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=1000414234

ja jag behöver sömn. och närhet.

det är så svårt, det här som kallas livet

man skall ge och ta och lyssna

man skall älska och man skall förlåta

man skall ha ont och känna sorg

man skall sprudla av lycka och känna sötman

 det är så svårt, det där med livet

det är så mycket som skall göras

så många man skall ge

så mycket man skall tänka

så mycket man skall känna

så mycket av allt man ser och hör

det är verkligen svårt, det där livet

att misslyckas för att kunna lyckas

att kämpa fram när man dras bakåt

att ge liv åt ngn annan

att ge sitt hjärta

det är så svårt, livet

du går på glas, mitt

glas, trampa försiktigt det är mitt,

glas

min, spegelbild flinar åt mig, min

spegelbild är inte längre där

jag, ser inga konturer av mig

av min spegelbild, du

går på glas, akta, försiktigt, mitt

barn, gråt inte, det blir bra tillslut

sexuell frustration är ett helvete.

men jag antar att varenda levande själ redan är medveten om det.

ibland. eller. ganska ofta känner jag mig ganska..utanför.jag är med. fast jag har inte den rollen jag haft i flera år förut.

jag undrar ibland vilka som är mina riktiga vänner, om jag har några sådana eller om det bara är jag som går omkring och älskar och värderar? eller är det bara så att man tar mig för givet?

i sådana fall har jag ett råd till er.

ta aldrig, aldrig, aaaldrig mig eller ngn annan levande varelse för givet. det är bland det fulaste man kan göra.

och ja, det känns.

och nej, jag har ingen aning om vem eller vad jag pratar om. det är allmänheten och det förflutna som spökar.

men gud vad jag hatar att känna mig utanför.

Jonny säger:

jag vaknade en natt i duschen, med alla kläder och dyngsur.