ibland. eller. ganska ofta känner jag mig ganska..utanför.jag är med. fast jag har inte den rollen jag haft i flera år förut.

jag undrar ibland vilka som är mina riktiga vänner, om jag har några sådana eller om det bara är jag som går omkring och älskar och värderar? eller är det bara så att man tar mig för givet?

i sådana fall har jag ett råd till er.

ta aldrig, aldrig, aaaldrig mig eller ngn annan levande varelse för givet. det är bland det fulaste man kan göra.

och ja, det känns.

och nej, jag har ingen aning om vem eller vad jag pratar om. det är allmänheten och det förflutna som spökar.

men gud vad jag hatar att känna mig utanför.

Jonny säger:

jag vaknade en natt i duschen, med alla kläder och dyngsur.

så jäkla många besökare jag har om dagen. och ingen som tycker ngt? håller med? emot? ingen som vill säga hej ens? jag tycker ju om er! det är ascoolt att det är så många här på denna gluttiga bloggen varje dag.

jag är lite besviken. kom igen. säg hej. våga. jag lovar att försöka låta bli att bitas.

fram tills ngn skriver hej eller ngt annat tänker jag ägna mig åt sims 2.

hejdå!

okej. alltså. det första som slår mig när jag ser damien rice för första gången, är att han är lik ngn. och inte vem som helst, utan vår käre zwang.

vad hemskt. :O

alltså. den här boken måste man ju faktiskt läsa. fy vad fiffigt.

http://onekligen.blogspot.com/2007/09/cathys-bok.html