av levande män är min drömdude zakk wylde. och jag kan inte svara på varför. kanske för att jag skulle känna mig så liten och trygg i hans stora famn, eller för att han är en sådan fruktansvärt skön gitarrist, kanske för hans härliga attityd, hans musik, hans stil. han är fan en riktig man.

bortsett från att han spottar upp i luften ovanför sig så att det landar ner på honom igen, så är han grr..mmm. mjau. geee mig.

på andraplats kommer givetvis dimebag.

jag vet inte vad det är med mig och gitarrister.

vad jag vet är att ingen av er läsare gillar black label society. det är nog ingen av mina nära homies som gör det heller.

men jag skiter helt i det.

den här låten lyssnar jag på ikväll och känner mig tung. överallt.

black label society - the last goodbye

jaha. i tjugo minuter hann jag vara hemma hos mamma och pelle innan helvetes brakade löst. mamma ringde tillochmed och förvarnade mig uppifrån storstaden att pelle var på skitkasst humör. så jag hann liksom samla mig, gå in i mig själv, sådär ni vet, och låta skölden omsluta mig som är till för att stöta bort elakheter och dämpa skrikanden.

det gick..sådär.

den karln är så jävla..dramatisk. en dramaqueen, helt enkelt. och som han kan skrika. han tror att man måste skrika när man skall föra en diskussion, vilket leder till att en annan får skrika för att höras, ibland försöka överrösta, vilket är ett tappert försök, det är inte många som klarar att överrösta honom när han väl kommit igång.

men idag..det gick åt helvete alltihop, jag klarade inte av att hålla mig lugn för han sade så fruktansvärt elaka och dumma saker, och han bara vägrade att lyssna, då fanns det liksom ingen mening för mig att stå där och ta skit ifall jag ändå inte fick säga ngt till mitt försvar. så jag skrek inte. vilket gjorde honom ännu argare.

och tillslut drev han även mig till vansinne med sitt skrikande och sina korkade uttalanden. det finns mkt som gör mig riktigt arg, men det finns bara en sak som gör mig fruktansvärt förbannad, och det är pelle, när han är på absoluta värsta tänkbara bråkhumöret. när han är på det humöret tar han fram det sämsta i mig. jag blir det där lilla barnet som skriker sig röd i ansiktet och ansiktet förvrids av missnöje och tårar, ni vet? eller den äldre varianten, som kastar saker när det inte går vägen.

en blandning av dem och vi får fram mig. jag blir verkligen vansinnig. för det är oftast helt opåkallat. och man försöker om och om och ooom igen att ta diskussionen i någorlunda normal ton..men ibland håller det inte.

så jag skrek. och jag kastade. och han skrek ännu mer. och jag försvann.

jag HATAR att den där sidan finns av mig, det är bara han som lyckas dra fram den, vilket är jävligt sällan, men det händer. och jag hatar det. jag är förfan snart tjugo år, borde jag inte ha lärt mig vid det här laget att man INTE BEHÖVER KASTA GREJER NÄR MAN BLIR SÅ ARG?

hrmpf. aah. det kryper i kroppen på mig av irritation.

jaha. jag har varit skitduktig den senaste tiden. inget godis, ingen jävla läsk, förutom till groggarna, ingen skräpmat, och idag kunde jag tillochmed hoppa upp på cykeln och spinna.

vad händer? jag får syn på snickers i affären och drabbas av ett måste. snickers har alltid varit måste.

så nu sitter jag här, och skäms, med ett ihopskrynklat snickerspapper framför mig, och frågar mig själv, vaaarför?

filtan T20 från Sölvesborg i Blekinge län, Idag kl 17:51 

KÄRLEK

 -

makes life worth living

fan, jag är så jävla stolt över min bror, jeppe. han är så jävla vettig. en av de smartaste jag känner, han går i pappas spår, uppenbarligen. en av de roligaste, talets gåva och även skriftligt.

och så äger han som back på isen.

vilken jävla tiopoängare.

stolt!

ÄNTLIGEN finns jason mras på youtube. gah, som jag har letat för att kunna dela med mig av denna fantastiska låt av honom.

den kom in i mitt liv första året på gymnasiet och det är en helt jävla fantastisk låt, som sagt, den blir bara bättre och bättre. ni MÅSTE lyssna, och ni MÅSTE skriva till mig att ni älskar den minst lika mkt som mig, ok?

annars fan.

jasom mras - i'm yours

jag står i köket och tittar ut, bort mot ryssberget, på vägen som leder till motorvägen, men framförallt på lastbilarna, traktorerna och vad annat trams detär som bygger här utanför lägenheterna på munkvägen. och jag tänker 'fyfan vad onödigt'

för det första har de rivit ner alla träd på 'min' sida av vägen, de var fina där, de var inte i vägen för ngn, poff så var de borta, för att ngn jävel i kommunen inte behagade att ha dem kvar. liksom, träd hugger man inte ner sådär helt apropå.

på andra sidan vägen bygger de en väg mitt över en gräsplätt jag lekte på när jag var liten. det rinner en liten bäck därinne i skogsdungen, och vitsipporna stormtrivs därinne. nu bygger de en väg där. varför vet jag inte, för knappt femtio meter fram går en väg in där, men jag antar att ngn tyckte att de femtio meterna var en jävla omväg, så då hugger de ner skog och fördärvar helt i onödan.

sådant stör mig. vi behöver inte hundra olika vägar som leder till samma ställe, detta är inte stockholm, det underlättar liksom inte särskilt ändå. det gör ingen skillnad. det känns så fult..och grått. våra träd då? träd är bra. och de är fina. och de ploppar inte upp över en natt. hrmpf.

sådant går jag omkring och muttrar över när jag går här hemma i min ensamhet. jag skall dricka upp min tredje kopp kaffe och börja städa ist. och sedan skall jag spinna. för nu är jag frisk i foten och NU kan jag börja träna på riktigt.

heja mig, för allt i världen.

....och ibland har vi så mkt intressant att säga varandra.

jess säger:

nja.

-sjuk valp- säger:

joho

jess säger:

nja.

-sjuk valp- säger:

joho

jess säger:

nja.

-sjuk valp- säger:

nja.

jess säger:

joho

-sjuk valp- säger:

just det

jess säger:

nej

-sjuk valp- säger:

jo